#20 Emma

Det här är Emmas avsnitt. Emma som växte upp med ena benet på landet, barfota på altanen med pappa Åke – ibland framför TV:n i trädgården. Andra benet fanns i lägenhet i stan hos mamma Birgitta, med den stora släkten Westas och dess skvaller, katter och kändisar. Många ställen var hemma: Storsjöyran, Ludvika, grannarna i Forsa och det så kallade ”huset”. Men på två år förändrades allt, och ingenting blev för en tid riktigt hemma.

Det här är berättelsen om min bästa vän. Min vän som är beroende av plattång och säger att det är en tidsfråga innan hon vurpar i snön. Min vän som lyssnar och som ser sig själv som kluven, men som för mig är självklar: tuff, modig, stark och säker. Min vän som alltid är 10 minuter bort om man behöver henne, min vän jag skriksjunger med i bilen och som har det härligaste skrattet. Det här är berättelsen om världens stoltaste och bästa pappa, men också om cancern vi aldrig kommer förlåta, men måste acceptera, för hur skulle vi annars kunna leva vidare?

Tack Emma, för att jag, och alla lyssnare, får komma nära. Vi vet att det krävs mycket för att du ska vurpa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s