KLICKA HÄR FÖR REPORTAGE AV UNT!12545737_10153951725464668_1089195528_o

Våren 2016 satte vi upp vår första föreställning ”Svarta Kavajer och Vita Liljor”.

Titeln kom från tanken på vår egen begravning som vi planerade vid 19 års ålder.

”På Siris begravning kommer de vara en kontrast till de svartklädda gästerna, på Emmas begravning kommer liljorna gå i färg med pastellen och den ständigt pågående musiken. Emmas begravning ska vara glad, ungefär så som i ”Torka aldrig tårar utan handskar” och det ska vara en stor fest efteråt med hembakade pajer och grädde i olika former. Det ska firas att hon har levt, inte sörjas att hon är död. Siri menar att de absolut ska sörja. Det ska gråtas och den som inte gör det ska hon hemsöka samma kväll. Stora tårar, äcklig smörgåstårta och blaskigt kaffe. Introlåten ska vara Lalehs ‘En stund på jorden’. På Emmas ska ‘Går vidare’ med Håkan Hellström spelas.

Detta är för oss helt ångestfritt att tänka på, i samma anda som vi planerar begravning planerar vi vilka kläder vi ska ha på dejten. Det handlar om kontroll. När känslorna inte kan kontrolleras så måste ju allt annat vara på sin plats. Ett katastrofföreberedande kit under ständig uppbyggnad. Så fort vi har lite energi över så lagar vi matlådor i timmar, och om en av oss ändå är trött (läs: Siri) så har det hänt att den andra av oss gör matlådor till oss båda (läs: Emma). Vi har singeltrosor som är oerhört sköna och lika fula, så att inte allt ska vara åt helvete när ingen håller om oss om natten. Vi har en poänglista i halvåret där vi får som mest poäng om vi gör abort, blir bedragna eller utslängda från Värmlands. Då kan vi ligga där i gynstolen och tänka att vi i alla fall leder poänglistan. Vi sparar även undan en ganska bra summa pengar varje månad till en krisresa, om någon oväntad skulle dö eller helt enkelt om det skulle bli för varmt eller för kallt för att kunna andas sig igenom ångesten.”

Vi bestämde oss för att i 2,5 timmar prata om det vi inte får prata om. Fördomar, normer, självdestruktivitet, killar, sex, feminism, förhoppningar, drömmar, stolthet, svek och sorg. Vi ritade ångestskalor, vi höll brandtal, vi grät, när en fullsatt publik fick dyka in i våra små själar, och vi bad om ursäkt på förhand.

Föreställningen arrangerades helt av Pillerpodden HB.

Fler frågor om våra projekt? Kontakta oss på oss@pillerpodden.com

Det är vår tur nu.